IFK Umeå – storklubb med 70 SM-guld

IFK Umeå grundades 1901 – ja, egentligen hände det redan 1897, men då lades föreningen ned efter ett halvår och 1901 räknas därför som det officiella födelseåret. Föreningen har idag nio sektioner, varav flera under åren har haft stora framgångar på det nationella planet, t ex badminton, boxning och friidrott.

Övriga sektioner är bandy, bowling, fotboll, orientering och tyngdlyftning. Den minnesgode kommer dessutom kanske ihåg att IFK Umeå faktiskt under några säsonger i slutet av 1960-talet spelade i högsta serien i ishockey. 1970 slog sig dock hockeysektionen ihop med Sandåkerns SK:s hockeysektion och bildade en specialklubb för hockey – Björklöven.

Inom längdskidåkningen är IFK Umeå en av landets genom tiderna mest framgångsrika föreningar. Fram till säsongen 2013/14 har IFK-åkare tagit totalt 39 individuella SM-guld och åtta i stafett och räknar man in de lagtävlingar som också ingår i SM så är det totala antalet guld på seniornivå 70!! Bara IFK Mora och Åsarna IK har fler SM-tecken!

Den förste svenske mästaren i IFK:s dräkt var Arvid Dahlberg, som vann 60 km (ja, man åkte sex mil på den tiden) både 1914 och 1915 och den senaste är Per Elofsson, som 2003 vann 15 km i fri stil.

Mellan Dahlberg och Elofsson har IFK haft en lång rad storrännare, med många SM-guld i bagaget, bland andra följande:

På 20-talet Henning Isaksson (tre guld) och John Lindgren (totalt fyra guld, varav ett för IFK Umeå och tre för Lycksele).

30-talets främste IFK-are var Arthur Häggblad, som blev svensk mästare två gånger och som totalt tog åtta individuella SM-medaljer. Häggblad var också ankare i det IFK-lag som 1935 vann den första SM-stafetten i historien – de övriga åkarna i guldlaget var Thule Persson och Gustaf Jonsson. Häggblad vann också Vasaloppet inte mindre än fyra gånger.

De stora namnen på 40-talet (och det tidiga 50-talet) var Gunnar Karlsson (ett guld 1945 och ett så sent som 1954), Harald Eriksson (två guld) och framförallt Martin Lundström, som tog tre SM-guld och som dessutom blev olympisk mästare på 18 km 1948. Dessutom dominerade IFK SM-stafetterna under den här perioden – Gunnar Karlsson, Harald Eriksson och Gösta Andersson tog ett guld och Karlsson och Eriksson tre guld i rad tillsammans med Martin Lundström!

I slutet av 50-talet började så den kanske allra mest gyllene epoken – Assar Rönnlunds makalösa karriär. Första guldet tog han 1959 och det sista 1970, totalt blev det 13 SM-guld! Lägg därtill stora internationella segrar – VM-guld individuellt och stafettguld både i VM och OS, plus ett flertal andra medaljer – och Assar kan räknas som ett av de största namnen överhuvudtaget inom svensk längdskidåkning!

Under 70- och 80-talen blev det sedan tunnsått med SM-medaljer för IFK-åkare – inga SM-guld och under dessa årtionden bara en enda individuell medalj.

Den senaste guldåldern för IFK Umeå inom längdskidorna daterar sig till åren 1997 till 2003, när Per Elofsson under 2000-talets första år var världens bäste längdåkare. Per hann under sin alltför korta karriär med att vinna sex SM-guld individuellt och två i stafett (tillsammans med Jörgen Brink och Anders Högberg resp Lars Carlsson). På hans meritlista finns också bl a tre individuella VM-guld, ett OS-brons och två segrar i den totala världscupen, 2000/2001 och 2001/2002.

Samtida med Per Elofsson var Jörgen Brink, som i IFK:s dräkt tog ett SM-guld (jaktstart 2000) och som från VM i Val di Fiemme 2003 kom hem med tre bronsmedaljer.

Den mest framgångsrika IFK-åkaren under 10-talet är Linn Sömskar, fyra i sprinten på SM 2012